Sommaren är förvisso inte slut men obönhörligen går vi ju mot höst, men känns skönt att jag kommer förlänga min sommar ganska rejält. Äntligen på väg till Marocko, jag flyttar, en plan och en dröm sen länge som äntligen går i uppfyllelse. Hjärtat leder mig, och jag följer. Det känns rätt, läskigt, spännande och bara helt naturligt och oundvikligt. Det är dags. Älskar enkelheten i Marocko. Man använder mynt och sedlar, man går till en marknad och handlar, vill man laga något så går man till en bod och får sin sko, väska eller klänning lagad, eller uppsydd för den delen. Härligt, naturligt, hållbart och roligt. Längtar getterna och gässen som strövar fritt i byn där hästarna bor, åsnorna som går omkring till synes utan ägare, solen, värmen, människorna och enkelheten, det okomplicerade.
Längtar efter att träffa min häst som bar mig så fint under förra ridresan - han har utvecklats och är så go och fin❤️. Ser fram emot att vara på min plats och utveckla språket, få en vardag, och etablera vanor och rutiner. Kommer få en del besök vilket jag såklart ser fram emot, och gläder mig åt mina tre resor i höst inchallah, som jag hoppas få deltagare till så jag får dela med mig av detta fantastiska till fler💕. Det känns skönt med alla saker som jag sålt, skänkt eller skickat vidare, bördan är lättad och bara de allra käraste ägodelarna har jag behållit. Vill inte heller att barnen ska behöva ta hand om en massa efter mig, så nu haver jag nästan typ döstädat. Det ska bli roligt att bo och inreda marockanskt, med lokala saker, porslin, textilier, osv. Men sparsamt ska det vara, nästintill minimalistiskt. Hjärtat svämmar över lite, men av lycka, det tar små skutt inombords och det pirrar när jag vet vad som komma skall… dofterna, ljuden, språket, böneutropen, maten, värmen, människorna, djuren, musiken och enkelheten❤️
